Sitter och funderar på hur jag skall formulera detta inlägg om vår såkallade arbetsplats som heter Daglig Verksamhet. Känner själv att man kan börja berätta sanningen om hur man blir behandlad och bemött här på vårt mongodagis som vi själva skojar om. 

Vi kan säga att alla som går på denna verksamhet går under högfunktion, alltså vi behöver inte så mycket hjälp med vårt dagliga liv av personlig assistent mm. Vissa har ledsagning och boendestöd men inte mer, ändå har vi personal som beeter sig som vi är helt utan kunskap alls, bara att ta våra städscheman under dagen. 

Vi "individer" som vi fint heter, eller föredetta brukare skall veta att vi är blåa idag, sedan att jag skall ha städning av kök på eftermiddagen. Sedan har vi ett schema under dagen där det står exakt vad vi skall göra under vissa klockslag, tex kl 14:00-ta på er ytterkläderna och promenera hem. Nog fan vet jag att jag går hem kl 14 och SÅKLART tar jag på mig jackan om jag nu har på mig en, konstigt nog står det inte när man får gå och lägga en jambalayakorv i toaletten! 

Jag har full förståelse för att vissa verksamheter behöver stöd och rutiner under dagen, men jag känner mig bara mer som ett missfoster när sånt här läggs upp framför näsan på mig. Kan man inte bara ta oss individer som är under högfunktion och försöka göra en dag så normal som möjligt? 

Jag har en son, har en egen lägenhet med förstahandskontrakt, klarar av att ta hand om min lägenhet, samt inköp och att ta hand om mina pengar så de räcker månaden ut, men ändå skall jag behandlas som en individ som inte är värd något ur deras synvikel bara för att jag har autism och är tvingad till en sysselsättning inom LSS.